Någonsin nöjd?

Jag är fortfarande väldigt nöjd över att ha flyttat från Gäddvik till Bensbyn. Men så klart finns det alltid saker som man stör sig på, även om de kanske är pyttesmå i proportion till att det regnar in! Det är säkert inte förrän man har ett helt eget stall, om det nu någonsin blir så återstår att se, som man är helt nöjd. Då har man i alla fall bara sig själv att skylla på.
På många sätt är det skönt att inte ha lika mycket kollektivt ansvar i vårt stall, som det var i det gamla. Men jag kan ändå sakna det, för på något vis skapar det en sammanhållning. Förutsatt att alla kommer överens, och det har man ju fått lära sig ett antal gånger, att alla inte alltid gör. Så, nu ska jag sluta klaga. =)

Sus vill flytta till Stockholm, och tycker att jag ska hänga med. Hm. Inget beslut kommer att tas än, men om jag en dag ska flytta, så ska Cappe med. Och hur tusan har man häst i storstan? Måste det kosta multum, eller är alternativet att byta ner sig i standard och få ett oändligt avstånd med långa pendlingsavstånd. Nej tack, då betalar jag hellre. Jag som är så rik! Haha...
Att dessutom flytta en äldre häst 100 mil är kanske inte det smartaste man kan göra, men om jag flyttar så finns det inget annat alternativ. Sälja honom vill jag inte, och att hitta en lämplig fodervärd är nog hemskt svårt, och dessutom skulle jag oroa mig alltför mycket. Och det sista alternativet är inget alternativ, förutsatt att han inte skulle bli sjuk.

En annan sak som jag funderat på ett tag, är att helt skippa att ha honom försäkrad. Nu är han A1-försäkrad i Agria, med hög veterinärvård och lågt livbelopp. Livbeloppet känns ju helt meningslöst, och egentligen detsamma med att ha hög veterinärvård. För om något jättehemskt skulle hända (benbrott och tarmvred och sånt) så finns det ju ändå inget sätt att operera dem på här i norr. Lastar in en sjuk häst i transporten och åker otaliga mil är det väl ändå ingen som gör? Jag skulle absolut inte göra det i alla fall. Händer något allvarligt, då är det dags att säga adjö. Punkt.