Halkigt.

Idag har vi kört Cappe till Lrk, så nu står ha nog där och sover sött. Kändes lugnare att köra honom kvällen innan, så slipper jag vara så nervös och stressad över lastningen imorgon. Den gick sådär idag, han har börjat tjorva och jag vet inte riktigt varför. Jobbigt är det i alla fall, för jag vill verkligen inte tvinga in honom, fast det är ju egentligen det man gör, på sätt och vis i alla fall. Nåja, han känns inte det minsta rädd, bara envis. Som en ponny!

Jag skulle få stalla upp honom i "kalla" ridhuset, men där var alla boxar låsta, och så blev det till att jaga runt efter någon som kunde låsa upp. Såklart fanns ingen på plats med nycklar, men det slutade lyckligtvis med att jag fick låna en av ridskolans hästars box istället. Vilken otur då, haha!

På vägen hem fick jag känna på hur det är att sladda på åtta hjul och det var ingen höjdare! Tur att Mjölkuddsrondellen är stor och bred, och att släpet var tomt. Puh!

Jag borde egentligen sovit för länge sedan, men är lite för speedad för det. Klockan ringer 05.50, och då är det mack-görar-dags, och sen se till att allt kommer med här hemifrån. Vet redan att jag glömt fleecetäcket i stallet, men det får vara. So long!

Nervös!

På lördag gäller det, då ska vi alltså tävla på Lrk. Det blir dressyr och jag är så sjukt nervös! Men det ska bli väldigt roligt och spännande på flera sätt. Att få komma iväg lite, att se hur Cappe uppför sig när det är tävling utan hinder och hur vi blir bedömda. Längtar efter kritiken. Längtar till det är över, haha!
Nåja, det får gå som det går. Vi åker mest troligt dit redan på fredag, om jag får hjälp av Sus. Allt är lite löst planerat, som vanligt när det gäller mig.

Nu är han snart färdigrakad, tänkte försöka hinna det sista imorgon. Äntligen, det har verkligen gått segt när maskinen bara tjorvat hela tiden. Borde väl köpa ett nytt blad, suck.

Mr Bus!

Idag har jag och Mr Bus tagit en skön ridtur på Mulön. Det betyder att man måste rida över den förskräckliga banken! Cappe tycker att den är läskig, men går ändå ganska snällt över. Jag blev dock lite irriterad över alla bilister som inte kan sakta ner farten ordentligt, när vägen är smal.
Vi (läs:jag) övade på nedsittning, då det känns som att sitsen inte är vad den en gång varit, suck. Men det gick rätt bra, eller nåja, helt ok i alla fall efter några ordentliga galopper när Prinsen slappnade av ordentligt. Det behövs en hel del uppvärmning innan han är riktigt lyhörd.

Satt och kikade på Lrk's hemsida idag, och de ska ha KM i dressyr om två veckor. Jag har ju i snart ett halvårs tid sagt att jag ska ta mig iväg på åtminstonde en tävling detta året. Nu är ju året snart slut, och jag har inte ens börjat öva.
Så, frågan är om jag skulle våga? Skulle vi skämma ut oss totalt och bli utskrattade av de små ponnytjejerna? Men en l:c borde vi väl ändå klara av....?!

Ihopsläpp.

Sådär, då var hästarna ihopsläppta med de andra fyra som ska gå på bal i vinter. Inga som helst problem, som väntat, skönt!
Såklart glömde jag att ta kort...

Det har varit en ganska tung hästvecka, med två boxar att mocka varje dag, men jag har ändå tagit mig tid och ork till att rida varje dag. Snön är ju här! :D

Intermezzo är död.

Usch.
Idag när jag kom till stallet så var grannboxen urstädad. Där brukade den stora svarta friesern Mezzo bo. Han som var vänligare än en lammunge och som gick själv från hagen. Nästan för snäll för sitt eget bästa i flocken, ibland.
Han fick mest troligt tarmvred, och jag är glad att jag inte var i stallet igår, då allt hände.
Idag kom de och hämtade kroppen, och det kändes viktigt att vara med. Dels för att få se honom en sista gång, men även för att faktiskt få se hur det går till när de hämtar en häst. Jag har aldrig varit med om det förut. Och jag kan inte påstå att det direkt kändes som en fin begravning, men han var ju ändå inte kvar där, det var bara hans kropp.

En dag i framtiden är det ju min tur att skicka iväg min Prins, och då kommer jag inte att vilja se på. Därför känns det skönt att se hur den sista färden går till i alla fall.

Det blev mååååånga klappar och pussar på Prinsen idag, vem vet när den sista dagen är kommen?

Tömkörning

Snö!!! Vilken lycka!
Såklart hade den smält bort idag när jag vaknat, men igår var allting vitt!
Dock var backen alldeles stenhård, så det fick bli tömkörning på plan. Det gick jättebra, trots att jag fortfarande inte har riktigt koll på allt, men Cappe är så lyhörd och lättjobbad. Vi övade lite på att korta och länga, vilket faktiskt gick riktigt bra, jag är så nöjd. :)

För någon dag sen bestämde jag mig för att raka Cappe igen. Smart som jag var, så gjorde jag det innan det var dags för vinterpälssättning sist, och all päls växte såklart ut efter bara några veckor. Så nu var det dags igen, men jag hann bara komma en lite snutt av bogen, och så vill inte maskinen vara med mer. Panik! Nu har jag en fläckig häst, skitkul.

Nu vill vi ha riktig vinter med massor av snö, tack!

Nr 1 - Presentation

Sådär, nu ska Cappis få en egen blogg, tänkte jag. Den kommer nog att handla om vår vardag tillsammans, både roliga saker och tråkiga saker. Vi får se. :D

En liten presentation:

Namn: Capricorn
E: Dragon 465

U: Rubiola

Ee: Gaspari

Född: 1989-04-12

Färg: Fux med skjuten stjärn och snopp.

Mankhöjd: 158 cm.

Foto: Nina Isaksson

Jag rider mest dressyr, men även en hel del ut i skogen, och nåt litet skutt på hoppbanan blir det ibland. Jag är dock lite för feg, men Cappe älskar ju att hoppa, så det är bara att ge med sig! Vi har nyligt flyttat från Gäddvik till Bensbyn, Stall Skatan, och det känns som att både jag och Cappe trivs jättebra med det. Han kändes cool från första stund!
Jag känner mig väldigt nöjd med beslutet att flytta, för det är så mycket som känns bättre i vårt nya stall. I vårt gamla stall fungerade inte avloppet, vi hade inget varmvatten, det var väldigt trångt, lågt i tak och mörkt. Visserligen var hagarna stora, men de vi har nu är absolut helt ok. Dessutom ligger de i skogen, och inte brevid en 70-väg!
Jag gillar också känslan av att det är så välordnat. Inget tjafs om saker och ting, utan det är klara och tydliga regler och man behöver inte bekymra sig för att samordna alla så fort hö ska hämtas. Och inga flygplan, tjoho!
Vi har ännu inte hunnit utforska omgivningen till fullo, men ridbanan är toppen. Och snart ska vi förhoppningsvis få börja rida lektion för Carolina Winstam, som kommer på måndagar. Lyx!